Golgatavandringen mot påsk har börjat.

Elva veckor utan minsta lilla extra röd dag att se fram emot. Oxveckorna har tagit sin början. I det förindustriella Sverige talades det om oxveckor. Långa, grå och mörka veckor fyllda av hårt slit från morgon till kväll. Det är just en sådan period vi nu har framför oss ända fram till påsk, som i år infaller i början av april. Dock med moderna förtecken. Förr var det slitsamt kroppsarbete med högrep, tunga mjölkkannor och kreatur att ta hand om. Idag är det till stor del ett pärlband av stillasittande arbetsdagar framför kontorsdatorn, som måste avverkas. Eller långa dagar på skolbänken med mer eller mindre inspirerande lektioner och många läxor och plugg inför prov.

Jan-Öjvind Swahn, gammal tv-profil och en av "De lärda i Lund", menar att det är kontrasten mellan julhögtidens lättjefyllda dagar och den grå vardagen som format uttrycket. - Det är motsatsen mellan den yppighet julen bjuder på och den grå vardagen. Det är slut på det roliga, nu får man jobba som en oxe igen, säger han.

Etnologen vid Nordiska museet, Jonas Engman, är inne på samma linje. - Det handlar om veckor då det är långt mellan helgerna. Man har ätit upp den sista julmaten och nu väntar arbetet. Men vi vet egentligen väldigt lite om hur vardagslunken gestaltade sig, säger han. Att som nutidsmänniskan kunna fly tristessen och vardagen med en weekendresa eller fredagsmys var det inte tal om. - Sverige var ett fattigt land och kosta på sig någon lyx i vardagen kunde man inte. Istället blev tillvaron uppbruten av de kristna högtiderna. Att gå i kyrkan blev ett avbrott i vardagen.

En som under hela sitt yrkesliv arbetat som lantarbetare och åtminstone från sina ungdomsår på 60-talet minns hur långa de ensidiga veckorna med hårt arbete efter julen kunde kännas är Leif Johansson utanför Ulricehamn. I 45 år var han anställd lantarbetare och jobbade mesta tiden som djurskötare. - Då i början minns jag hur mörkt och drygt det var under de här veckorna. Det var kolsvart ute när man gick till jobbet och lika kolsvart när man slutade för dagen, säger han.

Att ta en sista-minuten-resa till Barcelona eller någon annan europeisk metropol över en weekend för att sätta färg på den grå vardagen fanns inte i hans eller arbetskamraternas föreställningsvärld. (Källa: Pea Nilsson på Dagens Nyheter i Stockholm)