Morfars mejlbox hade blivit bombad

Lånar inspiration och text ur Karin Thunbergs kolumn i dagens SvD: Under veckan har mycket hänt som handlat om skolan; skolinspektionens kritik mot privatskolan Lundsberg, knivöverfallet på Vallentuna gymnasium - plus att vi från och med jul får ett nytt betygssystem, vilket sannerligen inte kan jämföras med "tarmbrottning" på prestigeskola eller blod som flyter på en skolgård men just nu är det som många lärare brottas med. Karin Thunberg skriver att allt började med att hon mötte en högstadielärare som slutat läsa mejl för att slippa få sina helger förstörda - av någon rasande förälder.

Studio Etts Föräldramakt i skolan, som Rebecka Åhlund skrev som sin krönika i SvD, bekräftas så det skvätter. Radioprogrammet inleddes med att rektorn på en Södermalmsskola via brev bett föräldrarna att tänka på att även lärare är människor - i behov av respekt! Eftersom mammor och pappor idag, i allt större utsträckning, inte ringer eller söker upp lärare för att framföra kritik utan skickar mejl. Som kan vara hur oförskämda som helst.

En intressant brytpunkt kom fram i radioinslaget; curlinggenerationens barn har blivit äldre och behöver inte längre skjutsas hit och dit. Därför har föräldrarna börjat sopa på andra ställen. Exempelvis genom att undanröja alla skolkonflikter. Idkar man kvalitetstid med sina barn gäller det att ha trevligt, vara vänner och därmed basta.

Karin tänker på sin morfar (och jag tänker också på min morfar!), skolläraren i den svunna tid när det räckte att stiga ut på skolhustrappan för att även de värsta bråkstakar skulle skärpa sig. Morfar hade auktoritet, men också en rotting.

Om han kunde stiga ner från sin himmel och ville inta en kateder på Södermalm skulle hans mejlbox vara bombad inom några timmar. Å andra sidan är frågan vad vi vinner på att pendeln svänger så vildsint att skolan blir sopstation för allt som inte kan redas ut på annat håll Och att man där, vilket framgick av radioinslaget, är bundna av krav att vara hyggliga mot sina elever, förlåt kunder, för att inte förlora skolpengar. Priset för den hyggligheten hade nog inte ens Karins mattesnille till morfar kunnat räkna ut avslutar hon.

Jag kan inte annat än hålla med. Min morfar blev erbjuden jobb här i Stockholm sedan han gått i pension från den skola i Västerviks skärgård där han jobbade under åren 1948-61, men han anade att det skulle vara svårt att upprätthålla samma auktoritet som på den lilla skärgårdsön med B-skola så han tackade nej. Det var nog klokt. Han var klok, min morfar.